Med ännu en bild från helgens bröllop vill jag härigenom tacka min fina Jenny för sminkningen och hjälpen under dagen! Du är fantastisk gumman!!! TACK!

Då var bröllopet över. Det bröllop som jag från början sett fram emot så oerhört mycket! Jag var och är självklart jätteglad för det fina brudparet och att dem hittat varandra. Och jag önskar dem från djupet av mitt hjärta all lycka i framtiden.
Men besvikelsen över hur jag känner mig behandlad är ändå ganska påtaglig.
Jag kunde ju inte njuta i den fulla mån som jag skulle gjort om det som inträffat inte hade hänt. Jag kände vissa blickar. Somliga väldigt tydligt. Och skrek inombords över att de som gav dessa bara fått höra en sida av historien.
Så till historien. Ett år innan det planerade bröllopet blev jag och min sambo tillfrågade om vi ville ställa upp som tärna respektive bestman. Vi tog självklart detta som en stor ära och jag blev mycket rörd över att just jag blivit "utvald". I samma ögonblick som frågan ställdes och vi svarat Ja så kom jag och Sambon på att går allt som vi planerat så skulle vi komma att vänta nästa barn under just det bröllopet. Och det skrattade vi mest åt och sade att det i så fall fick bli en nykter kväll för iaf mig.
Månaderna gick. Jag började med en viktnedgång som slutade på -15 kg. Allt för att jag ville känna mig så fin som möjligt i tärnklänningen.
Planen var att hinna gå ner ännu mer... Men då kom oktober månad och jag blev lite slumpmässigt gravid. Några månader tidigare än vad vi egentligen planerat. Så det var bara att sluta att inta mina shakes och börja äta som vanligt igen. Dock mycket nyttigare :) lite smått chockade var vi båda men samtidigt lyckliga! Jag var mest ledsen över att få stå med en jättebula som tärna. Men efter samtal med vänner och bekanta som övertalade mig att det inte finns något så fint som gravidmage, så ändrade jag mig och bestämde att jag minsann skulle vara jättefin med min mage.
Men väl då kom nästa chock. Bruden ringde upp mig. Hon sade att dem hade diskuterat fram och tillbaka. Dem var rädda för hur jag skulle må vid den tiden bröllopet skulle vara vilket var, är 7veckor innan bebisen beräknas anlända. Jag sa ju självklart att det är nog inga problem. Chansen att jag skulle bli sjuk är väl ungefär lika stor. Men då sade hon att det skulle bli mycket svårt att hitta en klänning till mig och att den andra tärnan inte ville riskera att behöva gå själv in i kyrkan. (vilket jag för övrigt tycker är mycket märkligt eftersom det på bröllopsdagen uppdagades att de var tre tärnor)
Det framkom inte som en fråga om jag själv trodde att jag skulle klara det utan det var bara ett faktum som jag helt enkelt fick acceptera. I samma samtal frågade hon om jag ändå ville ställa upp med solosång. Mycket märkligt kan jag tycka. Om dem var rädda för att jag inte skulle kunna medverka som tärna. Var dem då inte rädda för att även bli av med sången.
Mycket chockad över samtalet lade jag på luren och strax därefter blev jag smått hysteriskt ledsen. Ringde Emil som även han inte kunde begripa problemet med min gravida mage.
Och även min mamma fick ett samtal. Vi pratade senare (jag och bruden) och jag sade precis vad jag tyckte.) Men det är så mycket mer jag velat fråga om sedan dess. Har inte velat föra något angående detta bröllop på tal innan det var över för att dem skulle få en så bra bröllopsdag som bara möjligt.
Jag känner stor lättnad över att detta äntligen är över. Samtidigt med sorg över att vår relation med brudparet kanske aldrig mer kommer att bli vad det en gång varit.

/kram Emma

(ps: bilden är på mig och Vilja innan bröllopet)

Mitt i natten och det är då min hjärna jobbar på högvarv! Det gör inte saken lättare att jag har en liten kickboxare i magen som vill allt annat än sova. Ja just så är det :) Vilja ska bli storasyster! Den 22 juli beräknas en ny liten individ anlända till vår familj. Det känns fullkomligt underbart och fantastiskt ofattbart att det är så. Men med detta dyker också alla funderingar upp. Ibland lyckas jag vara så väldigt djup. Så djup att det blir jobbigt för mig själv. Jag är en tänkare. Har alltid varit och kommer alltid att vara.
Det har hänt mycket tråkigheter runt mig den senaste tiden/året. Där vänner till mig varit med om fruktansvärda missöden och rena hemskheter. Det blir så påtagligt nu när vi väntar ett nytt litet mirakel. Saker som man aldrig tänkt händer en själv eller någon i ens närhet sker plötsligt och man stannar upp och förstår att livet är mycket skörare än vad man någonsin anat.
Kärleken till sitt/sina barn är obeskrivligt stark! Man vill skydda dem ifrån allt! Jag är så tacksam över att lilla Vilja kommit till oss! Hon är vårt allt! Allting kretsar kring hennes små upptåg och framsteg som en egen liten individ. Jag äskar henne av hela mitt hjärta! Inga ord i världen kan beskriva hur mycket!
Så till min slutgiltiga fråga och fundering. Varför utsätter man sig för detta!? Jag vet ju egentligen varför. För att det inte finns något bättre eller som (i alla fall för mig) gör livet mer värt att leva. Men när man älskar någon så oändligt mycket och den är det sköraste och finaste man har i livet så är man så otroligt rädd att något ska gå sådär tokigt fel på alla sätt och vis. Och nu ska vi till på köpet utsätta oss för denna enorma kärlek en gång till! Förstår ni vad jag menar? Kanske bara ni som har barn kan förstå innebörden. För jag ska säga det. Innan vi fick vår lilla tjej kunde jag aldrig ana att den kärleken fanns! Jag älskar Emil otroligt mycket! Jag älskar min familj otroligt mycket! Men det är en helt annan typ av kärlek.
Hoppas inte att jag tråkat ut er allt för mycket. Det är ju frivilligt att läsa och jag skriver ju inte bara för er utan även för att lätta lite på mitt eget hjärta och för mig själv.
Detta är första gången jag gör ett inlägg från mobilen så hur layout blir återstår att se :)
Kram på er alla godingar! Nu ska jag, magen och tankarna försöka sova i alla fall! :)
(lägger ut en bild på nya knytet också)
/Emma

Ja. Vad händer här egentligen? :) Jo, nog anar ni allt. Sambon bygger en fantastisk
uteplats utanför köket!
Det ska bli så skönt att kunna sitta här i morgonsolen och äta frukost. Ja hela sommardagarna
till och med ska vi tillbringa här!
Jag är så stolt över honom. Han är otroligt duktig min händiga man!




Det kommer att bli högt plank ut mot vägen och ett staket av äldre stil med grind
runt resterande.
Jag tog dessa bilder igår och idag har hela trallen kommit på plats.
Fortsättning på projektet följer givetvis.

I morgon är det återigen dags för "vardag" efter långhelg.
Vilja ska tillbaka till dagis och pappa Emil återgår till jobbet.
Själv är jag sjukskriven :(
Återkommer med den infon en annan dag...
I morgon kommer Victoria på besök. Väldigt länge sedan vi träffades så det ska bli roligt!
Hon bor numera i Norge och är bara nere för en påskvisit.

Hoppas att ni alla har haft en riktigt mysig påsk!!
Pussar och Kramar!



Vår lilla påsk-kärring :)

Hej mina vänner!
på tok för långt uppehåll! Har inte haft energi eller någon inspiration alls till att skriva.
Men nu tycker jag att det är på tiden att jag tar tag i det igen!
Jag känner mig så begränsad att bara följa inredningstemat eftersom det är där jag började.
Men mitt liv har ju tagit en annan riktning sedan vår lilla Vilja kom till världen och mycket
av den tiden vi lade på renoverning och loppisar går nu till att bara njuta som familj.

Därav känner jag att jag gärna, för min egen skull ävedn vill skriva om mitt liv som det faktiskt är.
Livet som småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor.
Men allt som oftast bara fullkomligt älskar jag det!!

Eftersom jag inte kom längre än att lägga in bilder i mina inställningar på bloggen från vår jul.
Så tänkte jag att ni kan få del av dem nu i stället.
Det är ju endå mysigt att se tillbaka på julen. Jag tillhör ju den skaran som älskar julen!
I morgon kommer lite vårinspiration i stället.

Vi ses snart!!



Köket














Hallen med den ej färdiga trappen :)





Vardagsrum












Det nya matsalsmöblemabget som vi fyndat på Blocket.
(kommer förmodligen bli vitt om vi inte får reda på att det är för mycket värt.
Vi fick reda på att en ettling från August Strindberg har ägt det. och har hittat små plåtar under
varje stol med en märkning och att det är köpt på NK)









Också avslutar vi med 2011 års julkortsbild på vår älskade flicka!

Kramar på er!!!
/Emma

Tänkte ge er en liten inblick i Viljas blivande rum. Tanken är att gavelväggarna ska bli i en gammelrosa ton.
Än så länge är det bara vitt.
Men tycker trots det att man kan känna att det är ett flickrum.





Denna söta lampan är ett Ge-kås fynd! passar toppen i tösens rum!





Vacker gungstol som Vilja fått utav min älskade vän Jenny och hennes mamma.
Jennys söta mormor som är konstnär har målat Viljas namn och linneablommor
på den. Så passande eftersom Vilja heter Linnea i andranamn!
Också finfina kaninen fick Vilja av oss i somras när vi
var på hantvärksmässan i Båstad.
Hon älskar den!





Vet inte om ni minns inlägget i våras då jag loppisfyndade en korgstol tillsammans med
ett sött skåp? båda till ett pris på 125 riksdaler!
Jag visade aldrig bilder på skåpet... så här har ni det!!
Det är så galet vackert!!
Tyvärr fattades ena glasrutan så vi har nu tagit ur det andra med.
Ska sätta i hönsnät i stället.
Sen är tanken att små korgar med alla stumpans leksaker ska ta plats
innuti.




Denna lilla skylt fick hon i 1-års present utav Lian!
den ska ju självklart hänga på dörren sen.
Men eftersom vi letar en gammal dörr som stämmer i tid med huset
så finns där ingen dörr än. Men snart så!! hoppas jag :)

Det var allt för mig denna gång!
Idag har varit en pysslens söndag. Jag har fått putsat alla fönster och satt upp
adventsljusstakar och julstjärnor.
Plockade dessutom in två små granar!
Ååå mys! snart är julen här!

puss och kram
//Emma

Nu välkomnar vi hösten och vintern på Linnegården!!
Dikesgranar har fått ta plats framför båda entrèerna. Tillsammans med pumpor, kottar och ljung
välkomnar dem oss och våra gäster.
Åååå vad jag älskar mina små granar!!





Dörrkransen är ett fynd från Flowerteam. Eftersom jag är medlemskund blev jag inbjuden
att frossa i julsortimentet före alla andra, och till 25% rabatt dessutom :)
ren och skär lycka! :)
Antagligen får denna kransen så småningom flytta in frammåt jul och bli ersatt
utav en hemmagjord maffig mosskrans.





På det gamla sybordet trivs granar och kottar.





Och denna modellen större gran ska frammåt vintern få bära en söt liten
ljusslinga hade jag tänkt :)



ENTRÈ PÅ FRAMSIDAN




Även framsidans entrè har fått ett litet lyft.
Till min sambos förtvivlan blev det inget läskigt ansikte på pumpan i år.
Det är ju så tråkigt att Halloween bara är över en helg.
Så för att pumpan ska kunna lysa längre valde jag att göra ett hjärta
som lykta i stället.





Tyckte att det blev precis lika vackert... om inte vackrare!!

Jag ber om ursäkt för lite halvbra bilder!
Fick passa på att fota medan min lilla flicka sov eftermiddagsluren.

Varma kramar till er alla!!

//Emma