Mitt i natten och det är då min hjärna jobbar på högvarv! Det gör inte saken lättare att jag har en liten kickboxare i magen som vill allt annat än sova. Ja just så är det :) Vilja ska bli storasyster! Den 22 juli beräknas en ny liten individ anlända till vår familj. Det känns fullkomligt underbart och fantastiskt ofattbart att det är så. Men med detta dyker också alla funderingar upp. Ibland lyckas jag vara så väldigt djup. Så djup att det blir jobbigt för mig själv. Jag är en tänkare. Har alltid varit och kommer alltid att vara.
Det har hänt mycket tråkigheter runt mig den senaste tiden/året. Där vänner till mig varit med om fruktansvärda missöden och rena hemskheter. Det blir så påtagligt nu när vi väntar ett nytt litet mirakel. Saker som man aldrig tänkt händer en själv eller någon i ens närhet sker plötsligt och man stannar upp och förstår att livet är mycket skörare än vad man någonsin anat.
Kärleken till sitt/sina barn är obeskrivligt stark! Man vill skydda dem ifrån allt! Jag är så tacksam över att lilla Vilja kommit till oss! Hon är vårt allt! Allting kretsar kring hennes små upptåg och framsteg som en egen liten individ. Jag äskar henne av hela mitt hjärta! Inga ord i världen kan beskriva hur mycket!
Så till min slutgiltiga fråga och fundering. Varför utsätter man sig för detta!? Jag vet ju egentligen varför. För att det inte finns något bättre eller som (i alla fall för mig) gör livet mer värt att leva. Men när man älskar någon så oändligt mycket och den är det sköraste och finaste man har i livet så är man så otroligt rädd att något ska gå sådär tokigt fel på alla sätt och vis. Och nu ska vi till på köpet utsätta oss för denna enorma kärlek en gång till! Förstår ni vad jag menar? Kanske bara ni som har barn kan förstå innebörden. För jag ska säga det. Innan vi fick vår lilla tjej kunde jag aldrig ana att den kärleken fanns! Jag älskar Emil otroligt mycket! Jag älskar min familj otroligt mycket! Men det är en helt annan typ av kärlek.
Hoppas inte att jag tråkat ut er allt för mycket. Det är ju frivilligt att läsa och jag skriver ju inte bara för er utan även för att lätta lite på mitt eget hjärta och för mig själv.
Detta är första gången jag gör ett inlägg från mobilen så hur layout blir återstår att se :)
Kram på er alla godingar! Nu ska jag, magen och tankarna försöka sova i alla fall! :)
(lägger ut en bild på nya knytet också)
/Emma