Natten till den 12:e oktober. Dagen som blev den lyckligaste i mitt och min sambos liv!! Då drömde jag att jag hade konstigt ont i magen. Och mycket riktigt! Jag vaknade, tittade på klockan och den vad då 02.30.
Smärtan kom och gick med jämna mellanrum.
Kändes som mensvärk fast i en lite högre smärtstyrka.
Låg och funderade. Har det börjat nu? ska jag väcka Emil? Ååå, ska vi få vår bebis idag??

Jag valde att inte säga till fast 02.45 vaknade han och gick på toa. Och när han väl kom tillbaka kunde jag inte hålla mig. Det var dessutom ganska svårt att inte pusta lite vid varje värk.
Vi låg kvar i sängen till 06.00. Han masserade min rygg vid varje värk vilket var till stor hjälp och i smyg klockade han också värkarna som då var med 5 minuters mellanrum.

Vi gick upp vid 06.00. Emil ringde jobbet och sade att han blev hemma. Sedan tände han i brasan och dukade fram frukosten. Jag slängde mig på soffan i morgonrocken och vid varje värk sa jag: nu. haha Emil kom springande, tryckte på timern på klockan och masserade min rygg medan jag andades långsamt och taktfast.
06.30 var det allt ifrån 3 minuter till 1 minut mellan värkarna.
Då ringde jag förlossningen. Talade om hur läget var och fick avbryta och andas när det kom en värk.
Jag fick svaret att det var svårt att säga hur långt vi kommit i värkarbetet. Men när jag kände att jag inte orkade mer hemma så var vi välkommna och vi behövde inte ringa innan vi körde.
Jag började så smått förbereda mig för en jobbig bilfärd. Tog på mig mysställ och gick och borstade tänderna.
Att ta på strumpor var en vetenskap.. Vid varje värk slängde jag mig på sängen och skrek :EEEMIL
Varav han kom springande... haha och masserade ryggen.
Jag lade mig raklång på badrumsgolvet ett ex antal gånger. Men trots det skulle jag sminka mig!! hahaha
Emil kom med handuk och rena boxer och tittade frågande på mig :Hinner jag dusha? (han var allvarlig haha)
Ja, jo...vad tror ni svaret blev... Vad TROR du?? NEJ!....

07.30 kom vi till slut iväg. Och efter alla rödljusen och vägarbete sp var vi framme på sjukhuset 08.00.
Pga ombygnation var vi tvugna att gå i långa korridorer och genom hisshallarna för att komma till förlossningen.
Det blev ett antal andingsstopp på vägen dit och jag hängde som en vante över Emils axlar.
08.40 blev vi inskrivna.
Jag blev då inskickad i ett undersökningsrum. Där konstaterades att jag var öppen 4cm. (jyppie jag fick stanna!)
Fick ligga med ctg i 20 minuter och skulle trycka på en knapp varje gång jag kände sparkar.
Emil gick då ner och flyttade bilen till parkeringshuset.

Sedan fick vi vår första barnmorska vid namn Anne. Jag fick på mig en sådan sexig rock och lade mig tillrätta i sängen. Konstaterade även att jag hade feber så jag fick febernedsättande.
Efter lite tjat från Emil tog jag lustgas. Anledningen att han var så ivrig med den var för att han ville prova. Och det kan ni tro att han gjorde haha.... Han drog slut på allt där var på en laddning vilket resulkterade i att hans röst blev helt förvrängd i några sekunder och som jag skrattade och lämpligen då kom ju så klart en värk....

11.30 tog dem hål på hinnorna. Herre Jisses!!! med vatten. jag kunde ju inte röra mig utan att det kändes som Niagrafallet!!
Värkarna blev ganska så mycket jobbigare efter det! och nu var lustgasmasken min BÄSTA vän!
Fick då även frågan om jag skött magen vilket jag naturligtvis inte hade haft en tanke på.
Så lavemang på det och ett toalettbesök UTAN min älskade lustgas.
Har aldrig varit med om att stöna på det viset inne på en toalett och det slog mig då att där sitter Emil ute och hör detta och han måste ju verkligen inte kunna hålla sig för skratt för det hade inte jag kunnat göra..hahaha

14.00 bytte barnmorskorna skift och vi fick Marianne som var heelt fantastisk!

Öppninbgsskedet stod ganska still. Starkare värkar men inget hände. Så det beslutades då att jag skulle få värkstimmulerande dropp. Och då bad jag om att få en EDA (ryggbedövning).
15.50 var det dags för ryggbedövningen, vilket var en plåga i sig!
Läkaren som skulle lägga den stack och jag kveed aaaajjj..... det stramade ut i hela sidan längs ryggen och jag frågade om det skulle kännas så. Och det skulle det in te. Hon råkade sticka i en kota!
Efyter att ha försökt sticka ytterligare tre gånger med samma resultat ger hon upp och dem kallar på en ny läkare. Han försöker... med samma resultat tre gånger i rad. Jag var gråtfärdig och sade år dem att jag gör vad som helst för att underlätta för er.. jag sitter helt still, jag lovar! (vilket inte var lätt vid varje värk)
Dem sade att jag skötte mig exemplariskt och att dem aldrig varit med om att det varit så svårt att sätta den.
Så till sist sade läkaren att han skulle göra ett sista försök och skulle inte det gå så ville han inte ge den.
Jag fick lägga mig på sidan i stället för att sitta och huk,a ryggen. Skulle dra upp benen så högt mot hakan jag kunde...men den magen!!
Också äntligen gick det!!! HUURRRA!! Men vilken pärs!
En halvtimme senare var jag människa igen!  Jag satt på gymbollen och gungade och sjöng med till musiken på radion och mådde allmänt gott (mellan värkarna) Men EDA är en änglabedövning!!
16.50 kopplades värkstimulerande dropp.
Hjärljuden på lillan sjönk till och från jätte mycket och dem gjorde något blodprov på hennes huvud för att se så att allt var bra. Vilket det som tur var !

Efter fortsatt pustande och bytandes av olika ställningar från sängen till pilatesbollen och stående så var jag till slut 19.30 fullvidgad.
20.00 var det aktivt krystningsarbete.
Under krystvärkarna hade jag ingen lustgas för då kunde jag inte konsentrera mig på det jag skulle.
och i slutet var jag så färdig att jag nästan sov mellan varje värk. Jag minns också att jag sa: hur f*n kan vissa göra detta tio gånger!

Så till slut 21.03 kom hon "flygande" upp på magen!!
Det enda jag fick ut var: Vår, Vår Emil ! Vår!! och så tittade jag bak på honom och fick till svar ett JA... Och vi båda grät. Lyfte på handduken och sade: En flicka! det blev en flicka!!
Helt fantastiskt var det!! Moderkakan lossnade 21.16 utan komplikationer.

Denna dagen var magisk! Det är det största och häftigaste jag någonsin upplevt!!
Nu är vi en efen familj.. Jag, min underbara blivande man Emil och vår fantastiska fina dotter Vilja!!




Minuter efter hon kommit ut






I sin balja knappt en timme gammal.






Dagen efter på familje-BB



Puss och kram på er alla!!!
//Emma med familj